En uppgift som att sätta samman en lista över de bästa albumen för 2000-talet är nästintill en omöjlighet av uppenbara skäl. Att dessutom göra en lista som du kan stå för utan att glömma bort något album, rättfärdiga dess verk för dig själv och jämföra placeringarna med resterande skivor är inget ja vill behöva göra igen. Iallfall inte de närmaste tio åren…
För mig var det en omöjlighet att jämföra exempelvis Jay-Z’s Blueprint jämfört med Busdrivers ”Temporary Forever”. Istället har jag valt att låta min lista fokusera på alternativa rappare som släppt skivor som växt för varje gång jag lyssnat på skivan och där dessutom majoriteten av låtarna i min mening är väldigt bra!
10. Pigeon John – Is Dating Your Sister (Basement Records, 2003)
Pigeon John är Los Angeles-rapparen som dessutom har en gåv att ta ton när det behövs. Skivan ”Is Dating Your Sister” är ett verk som reflekterar hur han lever sitt liv utan att han får berättandet att bli pasé. Skivan gästas dessutom av Abstract Rude, Myka 9 och Murs.
09. Busdriver – Temporary Forever (Temporary Whatever, 2002)
Som 15-åring debuterade Busdriver på open-mic kvällar på Good Life Cafe, året var 1993 och 9 år senare släpptes hans tredje studioalbum ”Temporary Forever”. En skiva där den snabbkäftade Regan Farquhar likt den vita kaninen tar med dig på en resa in i en ständigt tempoväxlande, mörk humoristisk saga. Med en unik ljudbild till stor del signerad Daddy Kev).
08. Sage Francis – Personal Journals (Strange Famous, 2002)
Ett debutalbumen från en otroligt begåvade textförfattare. Dessutom det bästa album som släppts på det alternativa skivbolaget Anticon där kvalitén förr i tiden var enormt hög. Bortsett ifrån att ha ett väldigt ståtligt skägg så ser jag Sage Francis som en gav den oberoende hiphopen ett upplyft och som dessutom slog sönder trofén (som han vann i battletävlingen scribble jam) på scenen. Inga gimmicks!
07. Jaylib – Champion Sound (Stones Throw Records, 2003)
Jaylib är det ganska oväntade samarbetet mellan två av 90-talets mest inflytelserika producenter, Madlib och J Dilla (RIP). Ett skiva där de turas om att rappa över varandras produktioner och får dessutom med sig gäster som Quasimoto, Guilty Simpson, Percee P, Frank N Dank, och Talib Kewli. Redan en klassiker i skivsamlingen!
06. The Grouch & Eligh – No More Greener Grasses (Legendary Music, 2003)
Två av Living Legends främsta lyricister producerar helt själva debutalbumet fullspäckat med varierande teman, ett sound influrerat av ”The Bay Area” och ett flow som du aldrig riktigt behöver få grepp om. För mig för de tankarna till en evolution av Outkast!
05. Myka 9 – 1969 (2009, Fake Four)
Microphone Mike mer känd som Myka 9 från legendariska NWA är för mig en av de mest underskattade rapparna på västkusten. Eller okej, nu slank det in en liten överdrift men i själva verket har Myka 9 själv sagt att han spökskrivit flera låtar från NWA’s debutalbum ”N.W.A and the Posse”. Skivan beskrivs enklast med citatet från artisten själv: “My rhymes take the direction of a jazz trumpet or sax solo, like Miles or Trane, if I was to rhyme in the same meter as those notes . . . that’s my concept.”
04. R.A The Rugged Man – Die Rugged Man Die (Nature Sounds, 2004)
Det tog väldigt länge att färdigställa debutskivan från R.A Thornburn som gästas av Ayatollah, Killah Priest och Masta Killa. Med hjälp av sin bokstavligen opolerade stil och image skapar RA en skiva där inga ämnen är för känsliga och där ordet breathcontrol får en helt ny mening. RA var en opolerad diamant som putsats i ett decenium.
03. El-P – I’ll sleep when you’re dead (Definitive Jux, 2007)
Dystopiska industribeats signerade Company Flow och Definitve Jux grundare El Producto. Kanske inte en skiva som passar den ordinära hiphopälskaren men en producenten och rapparen beskriven den bäst själv som ett psykadeliskt Boogie Down Productions-äventyr.
02. Madvillain – Madvillainy (Stones Throw Records, 2004)
Madlib är tillbaka på listan och om du undrar varför så ta bara en titt på den ambivalenta producentens resume på skivbolaget Stones Throws hemsida. Tillsammans med mannen med järnmasken, MF DOOM skapas hiphop med opolerade jazz-samplingar och ett väldigt dekadent sväng! Ibland tar jag ner detta mästerverk som sitter uppgängd på min vägg och för att träda in i dimman. Varning, att lyssna för mycket på detta projekt kan göra dig rökskadad!
01. Aesop Rock – Labor Days (Definitive Jux, 2001)
Definitivt ingen favorit när det kommer till gästinhopp på andra personers album men när det kommer till hans egna studioalbum så har Aesop Rock aldig släppt ett dåligt album. Förstaplatsen på listan skulle lika gärna kunnat gått till hans album ”Float” men eftersom den till större delen spelats in under 90-talet så blev valet väldigt lite enklare.”All I ever wanted was to pick apart the day,put the pieces back together my way.”
