10. Jedi Mind Tricks – Violent By Design (2000, Superegular Recordings)

Jedi Mind Tricks andra skiva är deras överlägset bästa om man frågar mig, Stoupes beats har aldrig låtit hårdare och Vinnie Paz och Jus Allah har aldrig låtit argare. Från början var det tänkt att skivan skulle hetat Polymatrix: Reincarnation of the Hologramic Christ en titel bara JMT skulle kunna komma på. Violent by Design är dock ett mycket mer talande namn.

9. Josh Martinez – Midriff Music (2004, Twentyfour:Seven Records)

Midriff Music är ett lite bortglömt album av Josh Martinez, bara 10 spår långt varav tre instrumentala. Hela albumet är producerat av den för mig tidigare okända producenten Samix. Skivan släpptes på en limiterad (500 ex) vinylutgåva av det malmöbaserade skivbolaget 24/7 Records.

8. J-Live – All of the Above (2002, Coup d’État)

Var inte helt säker på om jag skulle ta med J-Lives debutalbum The Best Part eller albumet jag valde. The Best Part innehåller kanske de största hitsen, men All of the Above är ett jämnare album och känns på många sätt mer som ett album än en samling låtar. Dessutom känns ju All of the Above mer som ett nollnoll-album än vad The Best Part gör då många av låtarna där släpptes redan på 90-talet.

7. Illogic – Got Lyrics (2002, Weightless Recordings)

Illogics debut Unforeseen Shadows, innehöll ett flertal fantastiska låtar. Men uppföljaren Got Lyrics? (även denna producerad av Blueprint) innehåller bara riktigt bra låtar. LP-versionen av albumet innehåller även ett riktigt bra bonusspår producerat av Blockhead med Aesop Rock som gäst på mikrofonen.

6. Jay-Z – The Blueprint (2001, Roc-A-Fella Records)

The Blueprint behöver väl egentligen inte längre presentation. Efter ett par år i slutet på 90-talet med halvintressanta album kom Jigga tillbaka med ett riktigt mästerverk. Personligen tycker jag att den är fullt i klass med debuten Resonable Doubt.

5. J-Zone – A Bottle of Whup-Ass (2000, Old Maid Entertainment)

J-Zone gör inte bara världens roligaste skits, han är även en fantastisk producent. Och runt millenieskiftet var han som bäst enligt mig. Detta är hans andra och bästa släpp.

4. Non Phixion – The Future Is Now (2002, Uncle Howie Records)

Troligen det mest efterlängtade albumet för mig. Non Phixion var mina kungar under hela sin aktiva tid. Jag räknade dagarn tills skivan skulle komma och hade alla tolvor de släppt. Kanske borde detta albumet egentligen ha en ännu högre placering…

3. Cannibal Ox – The Cold Vein (2001, Def Jux)

Tvärtemot Non Phixion, så kom Cannibal Ox från ingenstans, med en klockren skiva som man kan lyssna på hur många gånger som helst. El-Ps bästa beats någonsin på det fetaste Def Jux släppet av dem alla.

2. Non-Prophets – Hope (2003, Lex)

Sage Francis är ojämn. Personal Journals innehåller ett par fantastiska låtar, men även en del sämre. Bäst på albumet är sista låten Runaways producerad av Joe Beats. Andra halvan i Nom Prophets, som gjort en hel skiva här med beats nästan i klass med Runaways.

1. Madvillain – Madvillainy (2004, Stones Throw Records)

DOOM och Madlib tillsammans på en skiva skulle kunna bli både fantastiskt och total katastrof. Denna gången blev det dock det förstnämnda. Fantastiska beats och galna rim. Dessutom flera gästspel av herrarnas andra alteregon som Viktor Vaughn, Quasimoto och YNQ. Mitt favoritsläpp av alla Stones Throw Records fina skivsläpp. Finns även i en Remix-version (Madlib har gjort alla beatsen här med i väntan på att DOOM skall skriva ihop texter till en uppföljare) som är nästan lika bra. Lite otippat kanske även att denna skiva är en av José Gonzales favoritskivor.